Ångest och tankar
Hallo!
Längesen min blogg blivit uppdaterad nu, ca 3 månader sen.
Var tvungen och sätta mig här ett tag och skriva av mig. Har nämligen en sån sjuk ångest över VERKLIGEN allt kan jag säga. För det första över helgen, då jag både vill till andrés 20års kalas och samtidigt vill till heddas studentskiva. Det bästa hade varit om andré bara hade gått med på att följa med till hedda, då han likagärna hade kunnat ta jespers plats. Men det ville han inte. Så nu har jag sån sjuk ångest över vad man ska göra, mår riktigt dåligt över det asså.
En annan ångest är alla jävla arbeten som vi har i skolan. På måndag ska relgionsarbetet vara inne, på onsdag sydostasien och på torsdag blir det NK prov, och jag har knappt börjat på någon och jag orkar inte heller.
Ännu en ångest är vad man nu ska göra efter studenten och att ha en pojkvän som också ska dra o plugga gör inte saken lättare. Då måste man försöka fixa ihop så att vi båda pluggar på samma ställe eller nåt, om man nu fortfarande vill vara tillsammans, och min mycket envisa pojkvän har väldigt svårt att anpassa sig. Det som jag vill plugga finns nämligen inte i Lund, men han vill inte gå nån annanstans, trots samma linje. Detta är mycket jobbigt läge.
Kan inte sluta tänka på en massa saker, och jag mår inte bra av att tänka för mycket. Ibland hamnar jag i den konstiga stämningen när jag väl ska ta det lugnt och sova att alla mina tankar bara går runt i huvudet jättesnabbt, typ superspeed och det är en sjukt obehaglig känsla, man känner sig exorcisten eller nåt. Massa tankar och bilder som bara superspeedas i huvudet. Oh herregud jag analyserar för mycket, varför kan inte alla bara vara som killar? Skita i allt! Hade vatt så jävla mycket skönare.
Nej nu sitter jag och lyssnar på swingfly - touch and go och sitter och tänker tillbaka på en massa gamla härliga tider. Va mycket som hände förra året vid denna tiden, så mycket känslor som flödade, så mycket kul. Just nu känns allting bara så.. uppstannat, allting känns så ansträngt, allting är så.. ångest. Känner inte att något är så där jättekul längre, och jag undrar när jag fick mig ett riktigt gott skratt, verkligen skrattanfall. Jag kan verkligen inte minnas det. Shit vad allting blev tråkigt helt plötsligt, och mystiskt. Vill bara ha kul denna sista månaden av skolan, men allting känns så omöjligt , allt känns så tråkigt och allt känns så... jag vet inte!! Hjälp mig någon, ändra på mig, gör mig ... glad eller nåt? haha
Nåja.. nu har jag nog fått skriva av mig lite. Hade haft så mycket mer skit att skriva om mitt oerhört tråkiga liv men jag låter bli här för klockan är mycket och jag måste lägga mig och tänka en massa till. Trevligt! :)
Pussgurka
Längesen min blogg blivit uppdaterad nu, ca 3 månader sen.
Var tvungen och sätta mig här ett tag och skriva av mig. Har nämligen en sån sjuk ångest över VERKLIGEN allt kan jag säga. För det första över helgen, då jag både vill till andrés 20års kalas och samtidigt vill till heddas studentskiva. Det bästa hade varit om andré bara hade gått med på att följa med till hedda, då han likagärna hade kunnat ta jespers plats. Men det ville han inte. Så nu har jag sån sjuk ångest över vad man ska göra, mår riktigt dåligt över det asså.
En annan ångest är alla jävla arbeten som vi har i skolan. På måndag ska relgionsarbetet vara inne, på onsdag sydostasien och på torsdag blir det NK prov, och jag har knappt börjat på någon och jag orkar inte heller.
Ännu en ångest är vad man nu ska göra efter studenten och att ha en pojkvän som också ska dra o plugga gör inte saken lättare. Då måste man försöka fixa ihop så att vi båda pluggar på samma ställe eller nåt, om man nu fortfarande vill vara tillsammans, och min mycket envisa pojkvän har väldigt svårt att anpassa sig. Det som jag vill plugga finns nämligen inte i Lund, men han vill inte gå nån annanstans, trots samma linje. Detta är mycket jobbigt läge.
Kan inte sluta tänka på en massa saker, och jag mår inte bra av att tänka för mycket. Ibland hamnar jag i den konstiga stämningen när jag väl ska ta det lugnt och sova att alla mina tankar bara går runt i huvudet jättesnabbt, typ superspeed och det är en sjukt obehaglig känsla, man känner sig exorcisten eller nåt. Massa tankar och bilder som bara superspeedas i huvudet. Oh herregud jag analyserar för mycket, varför kan inte alla bara vara som killar? Skita i allt! Hade vatt så jävla mycket skönare.
Nej nu sitter jag och lyssnar på swingfly - touch and go och sitter och tänker tillbaka på en massa gamla härliga tider. Va mycket som hände förra året vid denna tiden, så mycket känslor som flödade, så mycket kul. Just nu känns allting bara så.. uppstannat, allting känns så ansträngt, allting är så.. ångest. Känner inte att något är så där jättekul längre, och jag undrar när jag fick mig ett riktigt gott skratt, verkligen skrattanfall. Jag kan verkligen inte minnas det. Shit vad allting blev tråkigt helt plötsligt, och mystiskt. Vill bara ha kul denna sista månaden av skolan, men allting känns så omöjligt , allt känns så tråkigt och allt känns så... jag vet inte!! Hjälp mig någon, ändra på mig, gör mig ... glad eller nåt? haha
Nåja.. nu har jag nog fått skriva av mig lite. Hade haft så mycket mer skit att skriva om mitt oerhört tråkiga liv men jag låter bli här för klockan är mycket och jag måste lägga mig och tänka en massa till. Trevligt! :)
Pussgurka
